sannerligen sandra.

Midsommar är den enda högtiden som jag verkligen firar, och verkligen tycker om.

Fantastisk mat, fantastiska människor, fantastisk dag helt enkelt!

Såhär fint hade vi det iår!

En gång kände Daniel Svensson att han var tvungen att slänga min kamera i väggen, 

detta är resultatet av den händelsen. Nu fungerar den inte längre. Men denen här gången var det inte mitt fel, 

försökte bara få en bild på stjärnan från http://bloggqvist.blogg.se

Idag är zara's födelsedag, Hurra Hurra Hurra!

Under lite förfest hos mig i fredags hade jag sönder min kamera, igen..

Ja, jag vet tekniska saker är uppenbarligen inte min grej..

Resultatet av denna incident är iallafall detta korten.

Tur att vi hade trevligt, nästan så trevligt att det var värt att offra sin kamera för.. 

Jag skyller på tequilla, rödvin, öl och lite senare jäger. yes!

Men någonstans djupt inne känner jag fortfarande att mitt hjärta dunkar, synd bara att det ska överröstas av ett huvud som dunkar. Låt oss komma överens om att fyra dagars bakfylla inte är att rekomendera.

Men det får väl vara värt det, som vanligt.

Fyllde år gjorde jag också, 21 år.

Väldigt märkvärdigt var det.

Jag har folk som bloggar om alkohol och bakfylla, det är väldigt smaklöst.

Men eftersom jag är en sån hycklare kunde jag ju inget annat än att göra det själv.

Så där har ni.

Igår var även Anna här och bjöd mig på rödvin, jag tror vi smuttade i oss en liter var sen bar det av till burgerking.

Mycket trevligt, även om man inte mår som en prinsessa idag..

Det fick vi vara värda.. 

då var dagen kommen.

Detta är texten som så fint beskriver känslan i magen.

Knuten.

 ever since I was eight or nine

I´ve been standing on the shoreline

for all my life I´ve been waiting

for something lasting

you loose your hunger and you loose your way

you get confused and then you fade away

 

oh this town

kills you when you are young

oh this town

kills you when you are young

 

I´m not the boy that I used to be

this town has got the youth of me

all the eyes turn hollow

from the work of sorrow

 

you die young

you die when you´re young

you die when you´re young

we are shadows

oh were shadows

just shadows in the alley

 

you´re standing on the paving

by the office building

they´ve got so much to do

never time for you

 

you die young

you die when you´re young

you die when you´re young

we are shadows

oh we´re shadows

just shadows in the alley

I´ve got nothing

nothing to wait for

nothing to wait for

where is life

in this town

where is life in this town 

Men precis som många andra dagar så blir det värre på kvällen, när man är ensam.

När man är helt fast i sina tankar och inser att man inte har någon att ventilera med.

När man roar sig själv med att lägga ut sina innersta tankar på en blogg i brist på vänner.

Nej, det är inte brist på vänner, för det finns allt några guldkorn kvar men jag är så trött på att vara martyren,

den där personen som aldrig är nöjd, som aldrig mår bra. Den där personen som ständigt sänker stämningen med sin negativitet och självömkan. Sånt kan jag hålla på med när jag är själv.

Förr brukade det funka, att stänga allt ute när man är bland folk och rannsaka sig själv när man är ensam.

Men jag antar att jag inte var lika ensam förr, för numera är jag helt uppslukad av min inre kamp.

Det värsta är att jag inte ens vet vad jag strider mot, jag vet inte ens vad det är som är fel,

Kanske är det bara jag som överreagerar, eller så är det för att den där dagen nalkas..

Den där dagen som varje år slutar i total katastrof, det vrider sig i magen bara jag tänker på det.

Förmodligen för att jag tycker att den där dagen ska vara min dag, dagen då folk måste bry sig om mig.

Men oftast slutar den i besvikelse när folk inte ens kommer ihåg att den dagen faktiskt är min.

Det låter egocentriskt för att det är egocentriskt, men om man bara får en dag per år som är ens egen, då man kan vara egocentrisk och låtsas att allt kretsar runt en själv så bör man ta vara på den dagen.

Det är vad jag tycker iallafall.

Jag har just brutit på en stor princip, när jag var som mest inlindad i självömkan för en stund sen laddade jag ner några broder daniel låtar. Vem gör det? Snacka om martyr. Inte bara martyr, jag avskyr broder daniel, mycket för den anledningen men också för att konceptet är så vridet.

"Hej-vi-mår-dåligt-snälla-tyck-synd-om-oss!!"

Men nu har jag gjort det, i unifär 5 låtar och 18,71 minuter.

Efteråt tänkte jag, nu är mitt liv över. Varför i hela friden gjorde jag så? väldigt onödigt.

Men sen lyssnade jag en gång till, denna gång på texten och konstigt nog beskrev den en del av vad jag känner väldigt väl. Jag blev inte direkt förvånad, det finns ju en anledning till att broder daniel har en hel armé av fans.

Jag ska inte kalla mig omvänd, för det vägrar jag bli. Men jag är inte helt omedgörlig, och inte helt medgörlig heller.

Sen kom jag att tänka på fucking åmål, givetvis. Broder daniel vore inget utan den genialiska filmen.

Om jag hade vart en karaktär i den filmen hade jag vart Viktoria. Nu undrar ni, "vem fan var viktoria?"

Det är agnes kompis i rullstol, som hon bara är kompis med på låtsas för att hon inte har någon annan att vara med.

Mitt liv i ett nötskal, Vem fan är sandra? ja det skulle jag också bra gärna vilja veta.

Det jag har avskytt och absolut föraktat hela mitt liv är nu det enda jag vill ha.

Att tillhöra en grupp, någonstans där man har en säker plats, någonstans där man är inkluderad.

Någonstans där man skulle bli saknad om man försvann.

Det låter som jag sitter och fiskar efter kärlek, och det kanske är precis det jag gör.

Om sanningen ska fram så vet jag inte vad jag gör längre, när folk frågar mig, "vad gör du nu för tiden sandra?" är mitt svar "inget..." och det är sant, jag gör inget, inget alls.. Inte konstigt att folk tröttnar..

Detta är vad som händer när man dricker rödvin själv.

Inte att rekomendera.

Nu fattas bara hello kitty hårspännen och svart/vit randiga strumpbyxor.

Tack för mig.

Idag har jag träffat min fantastiska vän Charlotte som vart på besök från stora staden Stockholm.

Hon tar alltid med sig lite extra solsken, speciellt en blåsig dag dom denna.

Fantastisk dag med vänner i saltholmen, thaimat, hysterisk solbränna och öl efter.

Blir inte mycket bättre än så!

Här är fina mina!

Idag har jag "unnat" mig lite saker.

Saker som jag ABSOLUT inte har råd med, man skulle kunna säga att jag handlade för påhittade pengar.

Det gör jag ganska ofta om sanningen ska fram.

Hur som helst blev det lite skivor, två scarfar, en klänning och en tröja.

Till historien hör att jag endast åkte in till stan för att betala hyran och köpa att månadskort.

Men jag kom på att jag inte hade "råd" med månadskort.

Kreativt tänkande kallar jag detta.

Det låter bättre än sanningen.

"unna daj!" som hanna hade sagt.

Hejdå fina annica!

"Jag komma dööö här hemma!" - hahaha

stay ananas..