sannerligen sandra.

Det var fantastiskt på många vis, England är ett mycket märkligt land..

Chips & KitKat räknas som mat, heltäckningsmattor i badrummen, 6,30 pund för ett paket cigg,

ingen AC någonstans, Inga pepperskorgar så långt ögat kan nå, sushi i styckpris och en pund per item i gaderoberna på krogen.. Som sagt, mycket märkligt..

Trotts alla dessa grejen så fanns det ingenting som chockerade mig så mycket som trafiken i london.. 

Det måste vart en tjackis som bestämde att man ska köra på felsida vägen och fel sida i bilen, byggde bussar med två våningar och organiserade vägarna i london... hjälp, snacka om kaos... evigt kaos..

Jag trodde att jag skulle dö under varenda resa in till stan... buss, två våningar, små gator, filer som korsar varandra och en chafför som kör i 110.. Även om detta skulle vart den enda bussen i staden och bilister, cyklister, scooterfolk och alla fotgängare i london försvann skulle detta vara minst sagt oroväckande, med alla dessa faktorer är det en skräckupplevelse..

Jag fattar inte..

Ännu en traumatisk upplevelse som tog plats i london var att jag missade mitt plan hem och var tvungen att spendera 14 timmar på stansted flygplats, det var allt annat en njutsamt..

Allt detta på grund av att flygbussen från viktoria station aldrig dök upp, den senare jag skulle ta tog nästan tre timmar när den bara ska ta ungefär en och en halv och jag såg minuterna ticka förbi tills mitt plan hade gått..

Jag gick givetvis till National express disk på flygplatsen och klagade, där blev man nedvärderad som aldrig förr, kallad sweetheart tre gånger och mannen i kassan kunde till och med med att ge mig ett sadface genom att puta ut underläppen i ett försök att göra en ledsen min. tur för honom att jag var i ett ganska känsligt tillstånd och började gråta istället för att slänga mig över disken i ett vredesutbrott.. Engelska människor är inte trevliga bara för att dom säger please och thank you hela tiden, nej! Det är som att vara passivt aggressiv, dom ber om ursäkt för allt och låter artiga men sanningen är att de flesta av dom inte är speciellt trevliga, dom är stressade otrevliga människor.. Det kanske blir så när man lever på flötig mat och inte käkar grönsaker.. Vad vet jag, mest är jag bara fördomsfull...

Hur som helst jag fick sova på flygplatsen eftersom nästa plan inte gick förens morgonen efter, på betonggolvet, ensam, iskall, uttråkad och stressad.. Jag tror aldrig jag tjuvlyssnat på så många ointressanta samtal i mitt liv..

Det kan va vart de längsta timmarna jag upplevt någonsin, så för att få timmarna att gå tog jag mig igenom;

två mackor

en kitkat

tre redbull

en donut

tre citrondrycker

ett cigarettpaket

två VOUGE

en marie claire

två harpers bazaar.. 

samt en engelsk korsordstidning det gick sådär med..

Men överlag var London resan en succé, 

Sjukt nice att käka vinäger chips och sjuuukt nice att hänga med annica och gå på konsert..

Thank you att please london..

hej!