sannerligen sandra.

Dom är fina, bra koll på sina grejer har dom med.

Hela historien börjar när jag flyttade in här för mer än två år sen och bestämde mig för att det vore smart att betala min Tv licens, skulle kanske skippat det såhär i efterhand men man är ju bara människa och ibland vill ju till och med en surpuppa som jag göra "det rätta".

Så jag anmälde mig men efter första betalningen började jag helt plötsligt få två räkningar varje gång den kom, med olika OCR nummer.

Detta skapade ju total förvirring vilket jag praktiskt löste genom att bara betala en av dom.

Det finns ju faktiskt bara plats för ett hushåll i den här lilla lyan.

Men sen började påminnelser dundra ner i brevlådan, följt av inkassokrav.

Inget skrämmer mig som inkassokravet på dörrmattan när man kommer hem efter en arbetsdag.

Så jag ringde till RadioTjänst och försökte förklara att det har skett ett litet missförstånd (slarv från deras sida) och att jag faktiskt alltid betalar min räkning. Kvinnan i växeln sa att hon gjorde en "notering" på detta i datorn vad nu det betyder, och att jag tyvärr ändå var tvungen att betala avgiften till inkasso. Jag orkar ju inte alltid bråka så jag lät det gå förbi även om det är orimligt av mig att betala på grund av deras slarv. 

Tre månader passerar och visst fan kommer det två räkningar igen.

Tröttsamt tycker jag och skiter i det, för hon har ju ändå gjort en "notering i sin dator".

Den noteringen gjorde uppenbarligen inte mycket för världen eftersom jag åter igen får ett inkassokrav.

Jag ringer och RadioTjänst beklagar sig över sitt misstag och "ska genast rätta till det!"

Äntligen!

Lite drygt 5 månader passerar och vid halv tio på kvällen plingar det på min dörr.

Till historien hör att när någon knackar eller plingar på min dörr och jag inte väntar besök så stänger jag av allt ljus i lägenheten och sitter helt still så personen på utsidan inte ska märka att jag är hemma. 

Löjligt måhända men främlingar vid min dörr skrämmer mig.

Efter att ha slutfört min vanliga rutin då jag sitter i totalt mörker utan att andas tills jag hör att personen på utsidan går så sätter jag på Tvn igen och återgår till mitt liv av nonsens och realityserier.

Men så plingar det igen! Jag smyyyger fram till dörren och ser en man stå på utsidan, öppnar försiktigt dörren och..

"HEJ SANDRA!! JAG KOMMER FRÅN RADIOTJÄNST OCH SKULLE VILJA STÄLLA NÅGRA FRÅGOR TILL DIG!"

Varför måste dom prata så högt och vara så exalterade. Det gör mig arg..

Han tittar in i min lägenhet och säger därefter, jag ser att du har tv här! Det kanske är dags att börja betala Tv licens?

Jag förklarar att under det två åren jag bott här så har jag faktiskt alltid betalt.

Han nickar och ler som att han vet det jag säger är lögn, ger mig en broschyr och säger åt mig att fylla i den annars kan man bli polisanmäld och återbetalsskyldig.

Jag blir så himla trött på att ingen har någon koll på någonting alls längre.

Först skickar dom två räkningar  i ett och ett halvt år sen finns jag tydligen inte ens med i systemet alls.

Vart går de 500 kronorna jag betalar in vart tredje månad undrar jag då?

Jag ringde givetvis till dom efter detta och åter igen, "Vi är hemskt ledsna, det har skett något missförstånd här och vi ser i vår dator att du betalat så det ska inte vara några problem alls."

Jag vet inte många av mina vänner som faktiskt betalar sin TV licens och dom får inga hembesök med hot om polisanmälan. Vill inte vara den som är den men det kanske vore något att faktiskt besöka de som inte betalar och få dem att börja än att gå till oss som redan betalar.

Och vem fan går runt och plingar på folks dörrar för att kolla tvapperater klockan halv tio på en vardag?!

Rude! om ni frågar mig. Visst är man en nattuggla men det vet ju faktiskt inte dom.

Just nu verkar det som att mitt liv skulle vara lite mindre stressfyllt om jag inte betalade för mig.