sannerligen sandra.

Igår var även Anna här och bjöd mig på rödvin, jag tror vi smuttade i oss en liter var sen bar det av till burgerking.

Mycket trevligt, även om man inte mår som en prinsessa idag..

Det fick vi vara värda.. 

då var dagen kommen.

Detta är texten som så fint beskriver känslan i magen.

Knuten.

 ever since I was eight or nine

I´ve been standing on the shoreline

for all my life I´ve been waiting

for something lasting

you loose your hunger and you loose your way

you get confused and then you fade away

 

oh this town

kills you when you are young

oh this town

kills you when you are young

 

I´m not the boy that I used to be

this town has got the youth of me

all the eyes turn hollow

from the work of sorrow

 

you die young

you die when you´re young

you die when you´re young

we are shadows

oh were shadows

just shadows in the alley

 

you´re standing on the paving

by the office building

they´ve got so much to do

never time for you

 

you die young

you die when you´re young

you die when you´re young

we are shadows

oh we´re shadows

just shadows in the alley

I´ve got nothing

nothing to wait for

nothing to wait for

where is life

in this town

where is life in this town 

Men precis som många andra dagar så blir det värre på kvällen, när man är ensam.

När man är helt fast i sina tankar och inser att man inte har någon att ventilera med.

När man roar sig själv med att lägga ut sina innersta tankar på en blogg i brist på vänner.

Nej, det är inte brist på vänner, för det finns allt några guldkorn kvar men jag är så trött på att vara martyren,

den där personen som aldrig är nöjd, som aldrig mår bra. Den där personen som ständigt sänker stämningen med sin negativitet och självömkan. Sånt kan jag hålla på med när jag är själv.

Förr brukade det funka, att stänga allt ute när man är bland folk och rannsaka sig själv när man är ensam.

Men jag antar att jag inte var lika ensam förr, för numera är jag helt uppslukad av min inre kamp.

Det värsta är att jag inte ens vet vad jag strider mot, jag vet inte ens vad det är som är fel,

Kanske är det bara jag som överreagerar, eller så är det för att den där dagen nalkas..

Den där dagen som varje år slutar i total katastrof, det vrider sig i magen bara jag tänker på det.

Förmodligen för att jag tycker att den där dagen ska vara min dag, dagen då folk måste bry sig om mig.

Men oftast slutar den i besvikelse när folk inte ens kommer ihåg att den dagen faktiskt är min.

Det låter egocentriskt för att det är egocentriskt, men om man bara får en dag per år som är ens egen, då man kan vara egocentrisk och låtsas att allt kretsar runt en själv så bör man ta vara på den dagen.

Det är vad jag tycker iallafall.

Jag har just brutit på en stor princip, när jag var som mest inlindad i självömkan för en stund sen laddade jag ner några broder daniel låtar. Vem gör det? Snacka om martyr. Inte bara martyr, jag avskyr broder daniel, mycket för den anledningen men också för att konceptet är så vridet.

"Hej-vi-mår-dåligt-snälla-tyck-synd-om-oss!!"

Men nu har jag gjort det, i unifär 5 låtar och 18,71 minuter.

Efteråt tänkte jag, nu är mitt liv över. Varför i hela friden gjorde jag så? väldigt onödigt.

Men sen lyssnade jag en gång till, denna gång på texten och konstigt nog beskrev den en del av vad jag känner väldigt väl. Jag blev inte direkt förvånad, det finns ju en anledning till att broder daniel har en hel armé av fans.

Jag ska inte kalla mig omvänd, för det vägrar jag bli. Men jag är inte helt omedgörlig, och inte helt medgörlig heller.

Sen kom jag att tänka på fucking åmål, givetvis. Broder daniel vore inget utan den genialiska filmen.

Om jag hade vart en karaktär i den filmen hade jag vart Viktoria. Nu undrar ni, "vem fan var viktoria?"

Det är agnes kompis i rullstol, som hon bara är kompis med på låtsas för att hon inte har någon annan att vara med.

Mitt liv i ett nötskal, Vem fan är sandra? ja det skulle jag också bra gärna vilja veta.

Det jag har avskytt och absolut föraktat hela mitt liv är nu det enda jag vill ha.

Att tillhöra en grupp, någonstans där man har en säker plats, någonstans där man är inkluderad.

Någonstans där man skulle bli saknad om man försvann.

Det låter som jag sitter och fiskar efter kärlek, och det kanske är precis det jag gör.

Om sanningen ska fram så vet jag inte vad jag gör längre, när folk frågar mig, "vad gör du nu för tiden sandra?" är mitt svar "inget..." och det är sant, jag gör inget, inget alls.. Inte konstigt att folk tröttnar..

Detta är vad som händer när man dricker rödvin själv.

Inte att rekomendera.

Nu fattas bara hello kitty hårspännen och svart/vit randiga strumpbyxor.

Tack för mig.

Idag har jag träffat min fantastiska vän Charlotte som vart på besök från stora staden Stockholm.

Hon tar alltid med sig lite extra solsken, speciellt en blåsig dag dom denna.

Fantastisk dag med vänner i saltholmen, thaimat, hysterisk solbränna och öl efter.

Blir inte mycket bättre än så!

Här är fina mina!

Idag har jag "unnat" mig lite saker.

Saker som jag ABSOLUT inte har råd med, man skulle kunna säga att jag handlade för påhittade pengar.

Det gör jag ganska ofta om sanningen ska fram.

Hur som helst blev det lite skivor, två scarfar, en klänning och en tröja.

Till historien hör att jag endast åkte in till stan för att betala hyran och köpa att månadskort.

Men jag kom på att jag inte hade "råd" med månadskort.

Kreativt tänkande kallar jag detta.

Det låter bättre än sanningen.

"unna daj!" som hanna hade sagt.

Hejdå fina annica!

"Jag komma dööö här hemma!" - hahaha

stay ananas..

Efter en härlig dag i hovås med pastasallad och äppeljuice drog vi hem till familjen Sahlsten/Fransson och käkade lite färskpotatis och drack norrlandsguld.

Nu är jag skållad, bränd och helt enkelt stekt.

Men det fick det väl vara värt!

Stolt mor!

Nej, ni har inte sett en finare unge.. 

Mossan: "think locally - fuck globally"

Han är så nöjd och god!

Här en till nöjd!

Så här kommer en liten berättelse som mina vänner kommer höra om ett bra tag framöver..

Jag har en MacBook som inte vart annat än problem från dag ett, köp aldrig första upplagan av något.

Den läxan har jag lärt mig den svåra vägen. Först var det fläkten, sen var det tangentbordet, 

därefter var det ett glapp och sen fläkten igen. Fantastiska dator, tur att jag tycker att det finns en viss charm i hatkärlek. Iallafall, Laddaren som hör till sitter bara fast med en liten magnet i datorn, så naturligtvis åker den ur hela tiden. Bara det är jobbigt, speciellt eftersom min säng är så högt upp och jag måste klättra ner varje gång sen åker ur och ramlar ner på golvet. Idag var inte de minsta olik andra dagar och sladden åkte ur på morgonen, så jag fläker upp min tunga kropp och klätar ner från sängen för att se att sladden landat i ett glas vatten som stått nedanför min säng sedan bakissöndagen. I glaset ser jag hur det blixtrat och fräser och jag grips lite av panik, man har ju hört att elektricitet och vatten inte är en jätte bra kombination. Så jag stänger av strömmen i lägenheten stätter på mig vantar och sliter ur laddaren ur vägguttaget, då slutar det ryka och jag börjar känna mig lugn,

Självklart antar jag att sladden inte längre kommen fungera men det fanns ändå en gnutta hopp om att den var okej, jag har ju tappat mobiler i badkaret utan att dom slutat fungera så varför inte.. 

När jag tog upp sladden såg den ut såhär...

Det såg inte ljus ut för min sladd, men ja har pajjat en sån här innan och hade för mig att en ny kostade runt 500kr, det är mycket pengar i sig, men det är överkomligt. Så jag tar med mig min vän Mina till MacForum för att få reda på att skitsladden kostar 900kr. 900KRONOR!!

Jag stod med gapande mun och köpte MOTVILLIGT sladden, jag var ju faktiskt tvungen men jag tänkte och sa till killen på macforum att jag tom. hellre går till tandläkaren än att betala 1000spänn för en sladd!!

Efter det var det bara att supa. Ingenting annat hade funkat.

Nu kommer det vara någon smart jäkel som påpekar att sladden bara kostade 900kr men man avrundar alltid uppåt, den där sista hundralappen är ingenting när man lagt NIOHUNDRAKRONOR på en sladd. 100kr är typ en läsk och ett paket cigg, dvs. ingenitng.

Tack för mig!

Ännu en fantastisk dag tillsammans med mina vänner...

Eftersom david la upp en bild på mig i sin blogg så tänker jag härmas.

Idag har jag träffat världens goaste kille, han heter Walter.

Jag har även ätit färskpotatis med gräddfil och gräslök.

Och givetvis umgåtts med finaste Anna.

..ifall inte nån sätter fart

Kära dagbok...

Ännu en helg är förbi, känns ganska skönt.. Har ju vart sjukt och imorse vaknade jag upp med ett slags ryggskott.

Fantastiskt, det blir inte mycket bättre nu alltså, lite cancer och en släng aids och mitt liv är fulländat...

Har fixat iordning en värmedyna men den hjälper inte för den får mig böja mig fast nacken inte vill vara böjd.

Jobbigt läge hur som helst..

Tidigare idag gick jag längs avenyn och såg den största högen hästskit jag sett i mitt liv ligga på gatan, då kom jag o tänka på en sak. Om jag hade haft hund och låtit min hund skita en hög lika stor som en familjepizza mitt på gatan och polisen hade sett mig gå därifrån utan att plocka upp det hade dom förmodligen tvingat mig att göra rent efter min hund, visst? Men deras jävla hästar får skita precis vart dom vill och vem plockar upp det? Ingen, istället fastar det under folks skor och i hjul på bilar och sprider sig runt hela staden. rättvist? Inte riktigt va?

men även på ett mycket fint sätt, den värmer liksom i hjärtat.. 

Nu har jag tryckt i mig en gigantisk grapefrukt, spillt över hela min soffa och kladdat ner mina kläder.

Men den var god, och den fixade baksmällan..

hejdå!

Har precis tittat på This is England.. Ännu en bra film med helt värdelöst slut..

Jag blir så trött, varför måste filmer av den här karaktären sluta tragiskt eller bara ha ett ofullständigt slut..

American history X är ju typ en av de bästa filmerna någonsin men det mest tragiska slut jag sett i mitt liv.

Jag hatar det, när man har tittat på en hel film och tycker den är bra tills slutet kommer och man sitter som ett frågetecken, Ska det sluta såhär? NEJ! skit. man vill ju veta vad som händer..

Fin film i sin helhet dock, hade velat ha två minuter till på slutet, men man kan ju inte får allt man vill..

Så var det snart dags för nyår.

Ibland glömmer jag bort de viktigaste sakerna.

Jag hade glömt, men nu kommer jag ihåg och det gör mig ledsen.

Nu behöver jag det. Innerligt.