sannerligen sandra.

Det var väldigt längesen jag hade en så här bra helg!

Minst sagt luddig, lite sömn, mycket dans.

Efter sig lämnade den en del blåmärken, en vriden dygnsrytm och bilder jag hoppas ingen lägger upp på facebook.

Haha.

Men det fick absolut vara värt det, söndagen var hård dock.

Tror jag gick 50 timmar utan sömn.

I fredags var det kontiki invigning sen storan sen märklig efterfest till 9 på morgonen.

Lördagen bestod av jobb sen jobb på Henkan, sen Punky Reggae på pustervik efter det drog vi till en fest i ett hus på ett berg.

När klockan var halv sju åkte jag hem, sminkade av mig, sminkade på mig, åkte till jobbet och var förmodligen inte ens helt nykter när jag jag steg av vagnen.

Men pigg och allert var jag, och gjorde ett jävla bra jobb dessutom! 

Reservenergin är den bästa sortens energi. 

Kalla mig festen, igen. För nån sommar sen sa jag det.

"Jag är festen, festen är jag!"

Man blir smart av alkohol. Det är ett faktum.

I fredags köpte jag nya jeans för första gången på typ två år.

Jag hatade varje sekund av det,

Besvärligt svettigt ångestladdat.

Inte direkt en confident booster! 

Hur som helst, jag går in på weekday och säger hej jag vill ha jeans.

En kille springer iväg och kommer tillbaka med storlek 29.

Åhh, fint av dig att tro att jag har storlek 29 säger jag.

Han svarar med "Nämen vadå? Deom här kommer funka! Bara prova dom!"

Jag vill egentligen inte alls utsätta mig för besväret av att försöka få på mig dom, men för att bevisa för butiksbiträdet att det inte finns en chans i världen att jeansen passar hoppar jag in i dom, eller hoppa i och hoppa i.. 

Fick upp dem till knäna, sen var det kört.

Efter många om och men litar killen på mig och hämtar min riktiga storlek, 33.

Får ta ett pa djupa andetag men får tillslut knäppt dom och kommer ur provrummet med en väldigt besvärad, besviken och lipig min.

Kilen utbrister "Det där var ju inte så farligt!"

Jag svarar, att jo det är fruktansvärt och att jag hatar att prova jeans varpå han säger. "Du kan ju alltid ha en klänning över den!"

Du kan ju alltid ha en klänning över DEN? 

Är det där "DEN" han pratar om min rumpa?

Som om DEN, det, it, vore ett odjur! 

Nu kände jag mig verkligen snärt och snygg som ni säkert förstår!

Köpte dom iallafall, motvilligt och surigt.

Hade nästan sönder visakortet när ja drog det efter all stress.

Så nu har jag nya jeans, dom är fina men varje gång jag har på mig dom hör jag en herr stämma säga;

"Du kan ju alltid ha en klänning över den!"

Jag känner mig som en rumpa med ben och armar.

Kalla mig Miss potatohead. Om jag var Dj skulle det vara mitt artistnamn.