Ollie.
Oscars hund Kastra har fått en liten kompis. Han heter Oliver.
Emelie sa att Oscar ville döpa honom till mongo, det hade vart sanslöst roligt men inte riktigt rättvist mot sötnosen..
Jag vill också ha en hund!!!
BEN&JERRY'S
jag har en ny kärlek i mitt liv.
BEN&JERRY'S "Chocolate Therapy"
Vilken grej, jag trodde ingen glass någonsin kunde slå Lejonet & Björnens Italiensk choklad eller pistasch men ack så fel jag hade.. Jag gillar ju inte choklad i vanlig form. Men choklad glass är det bästa jag vet.. Och O'boy gillar jag, men utöver det tycker jag det är ganska äckligt..
carin wester.
Jag önskar att jag hade köpt den här klänningen när den fortfarande fanns att få tag i..
varför är det alltid så? Det man "prioriterar bort" är det man tänker mest på..
Carin Westers fanniklänning drömmer jag om.
Samma sak med minimarket jackan som jag var riktigt nära på att köpa vid iallafall tre tillfällen.
Den finns dock fortfarande att få tag i men passar tyvärr inte min ekonomi längre..
Det klär mig verkligen inte att vara fattig.
drömma.
Åh, hittade precis den finaste väskan jag sett i mitt liv.
Marc Jacobs är ett geni, vet inte ens vad jag ska säga..
Är glad att min bildfunktion äntligen fungerar!
fuzz igen
kanske ordnar det sig, kanske dömde jag orvar för tidigt..
thin lizzy och acdc har precis entrat rutan och jag känner mig återigen lite upprymd..
Vi får väl se hur länge det håller i sig.
MTV fuzz?
Ibland blir jag så arg på MTV, varför spelar dom så mycket skit skit skit?
Hur kommer dom undan med det?
Det kanske inte är meningen att vi som faktiskt lyssnar på bra musik ska titta på Mtv men nu gör jag det iaf.
Kanske för att ja inte kan får in ztv, om det nu är bättre..
Nu är det "fuzz". Vad det nu betyder, jag förmodar att fuzz ska spela rock men det enda jag hör är metal.
Kan ingen på mtv bara spela bra rock? det blir så jobbigt när allt suger.
Det behöver inte vara jätte pretentiöst men det ska väl iaf gå att lyssna på!
Vafan, är det så svårt att gräva upp lite wolfmother, aerosmith, hellacopters, eller varför inte lite mötley crüe?
Är listan slut där? njää, white stripes någon? ozzy? Guns n roses? eagles of death metal? rolling stones? vafan arctic monkeys?!
Någonting annat än slayer!? jag tar fan hellre good charlotte än slayer! Ge mig någonting!
Nu spelar dom queens of the stone age, så kanske är det på bättringsvägen..
Ne, nu va det pajj, med nåt uselt band i studion..
tröttsamt! tröttsamt! tröttsamt!
Och visst ja inser att det är svårt att spela upp musikvideor när mestadels av allt som någonsin vart bra inom rock gjordes innan musikvideotiden.. Men något måste gå att gräva upp..
Att begära typ mc5 -shakin street är ju ett mission impossible. jag förstår det!
Men att kategorisera in avril lavigne, tokio hotel och fall out boy som rock är ju pinsamt och det förstår mtv, så dom gör ett program som heter fuzz som bara ska spela rock, sen bjuder dom in orvar för att styra upp det och låter honom gå loss på skitig metal a la 40årskris och för långt hår. NEJ!
Ge mig något att digga till..
Idag vaknade jag av blackstreet ft. slash - the fix. Jag är inte mycket för blackstreet men jag tänkte att det va otippat av mtv att spela den låten mitt på ljusa dagen och blev lite upprymd över att höra något annat än fergie - bog boys don't cry för omväxlingsskull.. Sen uppenbarade sig orvar i rutan och dödade den glädjen med slayer. TACK!
hejdå.
vin.
jag blir lite dramatisk ibland.
det är bara sån jag är.
försök det som ett charmigt drag.
Fick två baginbox av min ömma moder.
rött och vitt. så nu ska jag försvinna in en värld där bara salta pinnar och vin exicterar.
tack för mig! hej!
redbull/vodka talar bara sanning.
människor gör mig så besviken.
Jag förstår inte, kanske är det så att det bara är jag som gnäller eller så är jag en värdelös vän?
Vilket inte riktigt går ihop i min hjärna, men kanske, kanske är jag en sån där egocentrisk själupptagen människa utan att ens veta om det själv?
jag skulle vilja tro att jag har ganska god självinsikt, men det kanske bara är något jag inbillar mig. Kanske är det så att mina vänner tröttnade på min pessimistiska inställning till ehm, allt tillslut?
Kanske orkar inte folk lyssna på mitt gnäll om att allt suger?
Det vore helt förståligt, men jag har inte alltid varit sånhär,
en gång i tiden vill jag minnas en mycket naiv och lycklig tjej, kanske var det för att jag var blond på den tiden?
Har livet verkligen vart hårdare för mig än mina vänner?
Det tror jag inte, för mig känns det som att vi levt samma liv tillsammans så länge jag kan minnas.
Men det är klart, alla människor är ju olika.
Kanske har min familjs lögner om min barndom, hemliga syskon och pappa kommit ikapp mig nu?
För jag har aldrig riktigt brytt mig, inte riktigt tänkt på hur vriden jäkla familj jag egentligen har..
Utåt sett så ser vi nog ut som vilken svensson som helst, men alla hemligheter förtärde oss innifrån för många år sedan. Jag lärde mig vid tidig ålder på eget initiativ att det hålla saker hemligt, för det finns alltid en anledning till att saker är hemliga, och om alla låtsas som ett en stora rosa elefanten mitt i rummet inte exicterar så kanske den försvinner helt.
Sen när man kommer upp i tonåren så klagar dom på att jag håller inne med för mycket saker, att jag måste prata med någon om allt. pfht!
Kanske skulle man tänkt på det innan man drog in mig i skiten..
Så jag tror att "han" hade rätt även denna gång, skitskalle, kanske känner folk att dom inte känner mig?
Har jag blivit så bra på att låtsas att saker inte exicterar att jag uppfattas som en fasad av påhittad lycka?
Är jag så destruktiv att jag inte ber någon om hjälp för att jag gillar den där gnagande paniken som frodas i mig?
Hur kunde "han" vara så smart vid så ung ålder? Hur kunde "han" veta allt som tog mig år att förstå?
Det stör mig för kanske är det så tragiskt att "han" är den ända som någonsin känt mig, på riktigt..
Synd bara att jag inte hade någon aning om vem "han" var..
I år har jag skojjat bort allt, varför gör jag så? Utåt sett är allt ett skämt, men inom mig växet odjuret som numera är allt jag är, en tom människa utan något att ge..
Klart mina vänner ger upp, jag klandrar dom inte..
Jag vill bara inte sluta upp helt ensam, men förmodligen är det precis så det kommer blir.
För allt är ett test, "undra hur lång tid det tar innan hon hör av sig?"
"Undra hur lång tid det skulle ta för folk att märka att jag var borta om jag packade ihop allt imorn och flyttade?"
Det är inte snällt att testa sina vänner så, klart att dom sticker, vem vill hela tiden känna att man är under någon form av microskop som undersöker ens lojalitet hela tiden.. Jag hade också stuckit.
Så jag klandrar ingen, jag bara gnäller och lägger upp mina innersta tankar och livshistorier jag inte ens delat med de som står mig närmast på internet för vem som helst att läsa..
Jag förstår mig inte på mig själv..
redbull/vodka!
Jag förstår inte, kanske är det så att det bara är jag som gnäller eller så är jag en värdelös vän?
Vilket inte riktigt går ihop i min hjärna, men kanske, kanske är jag en sån där egocentrisk själupptagen människa utan att ens veta om det själv?
jag skulle vilja tro att jag har ganska god självinsikt, men det kanske bara är något jag inbillar mig. Kanske är det så att mina vänner tröttnade på min pessimistiska inställning till ehm, allt tillslut?
Kanske orkar inte folk lyssna på mitt gnäll om att allt suger?
Det vore helt förståligt, men jag har inte alltid varit sånhär,
en gång i tiden vill jag minnas en mycket naiv och lycklig tjej, kanske var det för att jag var blond på den tiden?
Har livet verkligen vart hårdare för mig än mina vänner?
Det tror jag inte, för mig känns det som att vi levt samma liv tillsammans så länge jag kan minnas.
Men det är klart, alla människor är ju olika.
Kanske har min familjs lögner om min barndom, hemliga syskon och pappa kommit ikapp mig nu?
För jag har aldrig riktigt brytt mig, inte riktigt tänkt på hur vriden jäkla familj jag egentligen har..
Utåt sett så ser vi nog ut som vilken svensson som helst, men alla hemligheter förtärde oss innifrån för många år sedan. Jag lärde mig vid tidig ålder på eget initiativ att det hålla saker hemligt, för det finns alltid en anledning till att saker är hemliga, och om alla låtsas som ett en stora rosa elefanten mitt i rummet inte exicterar så kanske den försvinner helt.
Sen när man kommer upp i tonåren så klagar dom på att jag håller inne med för mycket saker, att jag måste prata med någon om allt. pfht!
Kanske skulle man tänkt på det innan man drog in mig i skiten..
Så jag tror att "han" hade rätt även denna gång, skitskalle, kanske känner folk att dom inte känner mig?
Har jag blivit så bra på att låtsas att saker inte exicterar att jag uppfattas som en fasad av påhittad lycka?
Är jag så destruktiv att jag inte ber någon om hjälp för att jag gillar den där gnagande paniken som frodas i mig?
Hur kunde "han" vara så smart vid så ung ålder? Hur kunde "han" veta allt som tog mig år att förstå?
Det stör mig för kanske är det så tragiskt att "han" är den ända som någonsin känt mig, på riktigt..
Synd bara att jag inte hade någon aning om vem "han" var..
I år har jag skojjat bort allt, varför gör jag så? Utåt sett är allt ett skämt, men inom mig växet odjuret som numera är allt jag är, en tom människa utan något att ge..
Klart mina vänner ger upp, jag klandrar dom inte..
Jag vill bara inte sluta upp helt ensam, men förmodligen är det precis så det kommer blir.
För allt är ett test, "undra hur lång tid det tar innan hon hör av sig?"
"Undra hur lång tid det skulle ta för folk att märka att jag var borta om jag packade ihop allt imorn och flyttade?"
Det är inte snällt att testa sina vänner så, klart att dom sticker, vem vill hela tiden känna att man är under någon form av microskop som undersöker ens lojalitet hela tiden.. Jag hade också stuckit.
Så jag klandrar ingen, jag bara gnäller och lägger upp mina innersta tankar och livshistorier jag inte ens delat med de som står mig närmast på internet för vem som helst att läsa..
Jag förstår mig inte på mig själv..
redbull/vodka!
Amy Winhouse.
Tittar lite halvhjärtat på EMA och ibland blir jag så trött på Amy Winehouse, hon är sjukt cool (bortsett från eyelinern) har helt grym röst och skriver helt fantastiska låtar men hon måste fan styra upp sig.
Hon fick en artist choice award och gick upp på scen för att tacka, gungade en stund mumlade något för sig själv sa tack, gungade lite till och gick av scen.. va?
Sen uppträder hon och glömmer bort varannat ord, lyckas ändå göra sin grej och lallar bort orden hon inte kan komma ihåg men hjälp, jag kunde inte ens titta på henne, vilsen är det enda ordet som klär henne just nu..
Det är synd tycker jag, kan nån ge amy lite assistans?
Vad sägs som lite skyltar så hon kan läsa innantill eller varför inte ett starkt ljus som hon kan fokusera blicken på, iaf när hon är på scen inför massa människor..
vem bryr sig om hon är smuttsig, blodig och för tääskig när hon går omkring på världens gator eller under en konsert på en krog nånstans i ett hörn men under music awards kan väl nån hjälpa henne att inte se helt förstörd ut?
Jag gillar Amy hursomhelst, tycker bara det är synd att hon "urfokus".
Men åandrasidan, vem bryr sig om vad jag tycker?
Do the D.A.N.C.E
