stå still
Ni som faktiskt läser min blogg vet ju att jag bara skriver när någonting gjort mig upprörd..
Idag vänder jag all min ilska åt dessa levande statyer..
Varför finns ni? Varför försöker ni få pengar för att ni kan stå still?
Tror ni att folk verkligen inte förstår att ni är levande människor?
Jga kan erkänna att när jag gick på Las ramblas i barcelona förra vintern var jag lite osäker på några av de jäklarna av det enkla skäl att det finns många riktiga statyer i krokarna..
Men varför vill man stå en hel dag och låtsas vara en staty?
Jag förstår inte. Idag blev jag uppriktigt arg när jag fladdrade runt i nordstan, varför ställer man sig där?
Det kan ju inte finnas någon som tror att det är en riktig staty då? Eller ju juste, klart någon smäller upp en riktig staty i mitten av nordstan och lägger fram en liten kopp så människor kan skänka några slantar, till en staty!
Troligt.. Det som gjorde mig arg var inte ens själva människan som låtsas vara en staty, även om det är korkat, utan jag blev irriterad över att massa människor samlats i en halvcirkel mitt i nordstan för att titta på en människa som står still.. VARFÖR!??! Verkar det rimligt att skänka pengar till en människa som kan stå väldigt still ett tag?
Nejnejnej, vad är det för fel på er.. Det stackars tiggarna som satt på gatorna hela vintern springer ni förbi för att det verkar jobbigt att inse att deras liv är skit, men en gulmålad idiot i mitten av nordstan vill ni mer än gärna titta på och kanske tom. givmilda som ni är, skänka en matchande guldpeng till. Jävla människor.
Jag ska inte säga att jag gav många slantar till tiggarna heller, men jag ger fan hellre dom mina småmynt än guldpuckot som är duktig på att stå still. Sen när blev det en talang?!
Jag kanske fick en guldstjärna, om ens det, om jag kunde sitta still en hel lektion i andra klass, men det är grejen, jag gick i tvåan! Vuxna människor som vill ha pengar för att stå still..
Dumheter! Jag säger som kirsti, "DET ÄR ORIMLIGT!!!!"
Nu blev jag helt utmattad av att släppa loss min frustration att jag måste ta en redbull.
hej!
Musiknostalgi.
Det finns så mycket bra musik så det är inte klokt.
vaknade upp lagom till Mtv Fuzz idag, alla som läst min blogg vet ju unifär vad jag tycker om fuzz men idag började det bra med Queen - Bohemian Rhapsody. Ett av världens under, en låt som tar fram alla känslor som finns i en.
Fantastiskt. Jag var glad och blippade på Tvn medan det var intervju, när jag kom tillbaka var det slayer för hela slanten.. Då gav jag upp.. Men Queen fick mig att tänka på en sak, det finns en väldans massa låtar som man alltid kommer älska av nostalgiska skäl, eller sentementala..
Bohemian rhapsody är en sån låt, queen för mig kopplar jag endast till min pappa.
Det spelar ingen roll i vilka sammahang jag hör den så är det alltid en pappa låt..
Likaså som att Rage against the machine - "killing in the name of" får mig att tänka på mai, vi brukade sitta i hennes rum efter skolan och lyssna på den låten om och om och om och om igen på väldigt hög volym, kan inte ens komma ihåg att vi pratade med varandra mer än när vi sjöng med. haha. Väldigt tolerant mamma har hon :)
Eller Leann rimes - can't fight the moonlight, åh elin, iskalla nätter och bräcke festerna, diskussioner om hurvida tår verkligen blir svarta när man fryser för mycket, smaksatt öl (persika eller krusbär) alkoholhalt 3,5, tonårsrum och väldigt mycket skratt. var det vintern 2000 eller 2001? det spelar ingen roll..
Erykah badu - love of my life, teresa, även denna gång tonårsrum, rökelser, fiskarbyxor, nätlinne, järntorget, 3,5or och vodka, Kultjägarna och camel light.
Misfits - "dust to dust" och "saturday night" Emils lägenhet, nordosten. kläderna luktade askfat för vi gick aldrig därifrån, kamekaze drinkar, kir och kortspel (det är okej att fuska om ingen ser) Alla känslor var förstärkta i den lägenheten, va man glad var man hysteriskt glad, var man ledsen satt man på toaletten och bölade, var man arg stormade man ut ur lägenheten och fick skit för att man "smällde i dörren" Hallen var alltid full i vans och converse, + emils cowboyboots. DAD - sleeping my day away, lucky strike, prata norska på fyllan, nudie jeans, matilda malin zara, taftebang. total lycka och misär allt i ett..
Captain murphy - I belong the girls. ETA's house, haha. gamla masthugget. förfesterna som blev fest och efterfest. "Living on a prayer", "rock n roll allnight" och blockparty. Dans på köksbordet, annica hängandes ut genom fönstret skrikande "Im wasted again" corona & budweiser, pisang ambon med mjölk (inte för min del dock) Guldfiskar med festliga namn, total lycka och misär igen... Det va tider..
Sting - "fields of gold" en låt jag inte haft någon relation till alls innan september 2006 då den sjöngs på marikas begravning. Nu kan jag aldrig koppla den till något annat än sorg.
Listan skulle kunna bli hur lång som helst, men alla låtar har inte en sån där känsla..
Vissa ger mig en så sentemental känsla att jag lever mig in i precis den stunden då jag verkligen hörde låten första gången, känner lukterna känner känslorna känner allt som om det hände igen i lite drygt tre minuter.
Märkligt.
Its just emotions taking me over, cought up in sorrow, lost in the words...
Fredag.
Har precis tittat färdigt på Idol finalen..
Det var väl trevligt att marie från världens bästa omgång av bigbrother fick vinna något iaf..
I huset vad hom mest pinsam när hon sjöng, fast i Idol har hon vart grym..
Och det kändes som att hon passade bättre i Idol konceptet än Amanda..
Amanda är grym dock, synd bara att hon alltid verkar så nochalant. Hon är en typisk sån tjej som vill vara "den coola tjejen bland grabbarna" vet inte hur mycket ni förstår av det men lugna och fina jag ska förklara..
Det finns en viss typ av tjejer som strävar efter att alltid vara omtyckt bland killarna, inte på ett sätt där pojkarna vill att hon ska vara deras flickvän utan mer att dom ska tycka att hon är bättre än andra tjejer..
Oj, det där blev inte alls en bra förklaring. men men, Amanda verkar vara en sån tjej.
Jag stör mig lite på sånt, människor som hela tiden låtsas vara oberörda för att verka coola..
Men sen är också frågan, vad stör jag mig inte på?
Fast iofs, när amanda sjöng haleluja så trodde jag att jag skulle svimma, så bra var det!
Och när kirsti sa att hon var en blandning mellan pippi långstrump och marilyn monroe så nickade jag instämmande till tvn. DÅ vet man att man är insyltad för djupt i Idolvärlden, när man förstår och håller med om vad kirsti säger.
Att ägna ett helt inlägg åt Idol känns ju inte alls bra, men det får bli så idag.
För i rutan när marie's nära och kära dök upp såg jag Peter, vilken stjärna..
Kissar på golvet utan att minnas det, kissar på sina kläder och säger dagen efter "eh döh mina kläder är lite fuktiga"
Haha, och när han får höra vad han gjort svarar han med ett elegant "Har jag gjort det så måste jag ju ta livet av mig...... (lång paus) och döda alla vittnen.." Briljant! Men vad hade peter vart utan alex, det vet man inte..
Alex var ju den bästa bästa av alla som någonsin vart med i bigbrother.. han va en gubbe skulle man så fint kunna kalla det! Nu kom jag ifrån Idol och in på bigbrother 2002, var det bättre?
Ja, 2002 var den gamla goda tiden, då adam alsing fortfarande var programledare och deltagarna var roliga.
Jag saknar bigbrother.
Det var väl trevligt att marie från världens bästa omgång av bigbrother fick vinna något iaf..
I huset vad hom mest pinsam när hon sjöng, fast i Idol har hon vart grym..
Och det kändes som att hon passade bättre i Idol konceptet än Amanda..
Amanda är grym dock, synd bara att hon alltid verkar så nochalant. Hon är en typisk sån tjej som vill vara "den coola tjejen bland grabbarna" vet inte hur mycket ni förstår av det men lugna och fina jag ska förklara..
Det finns en viss typ av tjejer som strävar efter att alltid vara omtyckt bland killarna, inte på ett sätt där pojkarna vill att hon ska vara deras flickvän utan mer att dom ska tycka att hon är bättre än andra tjejer..
Oj, det där blev inte alls en bra förklaring. men men, Amanda verkar vara en sån tjej.
Jag stör mig lite på sånt, människor som hela tiden låtsas vara oberörda för att verka coola..
Men sen är också frågan, vad stör jag mig inte på?
Fast iofs, när amanda sjöng haleluja så trodde jag att jag skulle svimma, så bra var det!
Och när kirsti sa att hon var en blandning mellan pippi långstrump och marilyn monroe så nickade jag instämmande till tvn. DÅ vet man att man är insyltad för djupt i Idolvärlden, när man förstår och håller med om vad kirsti säger.
Att ägna ett helt inlägg åt Idol känns ju inte alls bra, men det får bli så idag.
För i rutan när marie's nära och kära dök upp såg jag Peter, vilken stjärna..
Kissar på golvet utan att minnas det, kissar på sina kläder och säger dagen efter "eh döh mina kläder är lite fuktiga"
Haha, och när han får höra vad han gjort svarar han med ett elegant "Har jag gjort det så måste jag ju ta livet av mig...... (lång paus) och döda alla vittnen.." Briljant! Men vad hade peter vart utan alex, det vet man inte..
Alex var ju den bästa bästa av alla som någonsin vart med i bigbrother.. han va en gubbe skulle man så fint kunna kalla det! Nu kom jag ifrån Idol och in på bigbrother 2002, var det bättre?
Ja, 2002 var den gamla goda tiden, då adam alsing fortfarande var programledare och deltagarna var roliga.
Jag saknar bigbrother.
christina.
Kommer ni ihåg när christina va whitetrash istället för britney?
britney.
Kommer ni ihåg när britney var snygg?
kräksjuka?
Tillbaka i verkligheten efter nästan tre hela dagar i helvetet..
Vinterkräksjukan är alltid lika uppskattat, denna vintern fick jag det iaf under jul..
Något att glädjas åt iallafall.. Det gör ont att blogga, så svag är jag nu..
försökte äta en macka igår, dålig idé.. Tänkte inte igenom det beslutet alls..
Vart kom egentligen den här sjukan ifrån? När man var liten fanns något som hette magsjuka, nu heter det vinterkräksjuka, eller är det olika saker? Jag hänger inte med..
Om jag inte missminner mig så är vinterkräksjukan även det fanni kallade internationellakräksjukan när vi gick i högstadiet.. Hon är briljant!
Jag hatar Montell show, vart kom han ifrån? förmodligen från samma ställe som vinterkräksjukan..
Det är säkert hans fel att jag fick kräksjuka.. Usch!
Han är lika jobbig som Ty i extreme home makeover.. gapiga, alltid tårögda och korkade..
Nu kom reklamen för tv3 20år, jag älskar när robert aschberg säger "ångest.." med tårar i ögonen av skratt..
Han är härlig..
Detta inlägget kan vara det tråkigaste i historien av alla inlägg.
men så kan det vara ibland.
hej!
Ollie.
Oscars hund Kastra har fått en liten kompis. Han heter Oliver.
Emelie sa att Oscar ville döpa honom till mongo, det hade vart sanslöst roligt men inte riktigt rättvist mot sötnosen..
Jag vill också ha en hund!!!
BEN&JERRY'S
jag har en ny kärlek i mitt liv.
BEN&JERRY'S "Chocolate Therapy"
Vilken grej, jag trodde ingen glass någonsin kunde slå Lejonet & Björnens Italiensk choklad eller pistasch men ack så fel jag hade.. Jag gillar ju inte choklad i vanlig form. Men choklad glass är det bästa jag vet.. Och O'boy gillar jag, men utöver det tycker jag det är ganska äckligt..
carin wester.
Jag önskar att jag hade köpt den här klänningen när den fortfarande fanns att få tag i..
varför är det alltid så? Det man "prioriterar bort" är det man tänker mest på..
Carin Westers fanniklänning drömmer jag om.
Samma sak med minimarket jackan som jag var riktigt nära på att köpa vid iallafall tre tillfällen.
Den finns dock fortfarande att få tag i men passar tyvärr inte min ekonomi längre..
Det klär mig verkligen inte att vara fattig.
drömma.
Åh, hittade precis den finaste väskan jag sett i mitt liv.
Marc Jacobs är ett geni, vet inte ens vad jag ska säga..
Är glad att min bildfunktion äntligen fungerar!
fuzz igen
kanske ordnar det sig, kanske dömde jag orvar för tidigt..
thin lizzy och acdc har precis entrat rutan och jag känner mig återigen lite upprymd..
Vi får väl se hur länge det håller i sig.
MTV fuzz?
Ibland blir jag så arg på MTV, varför spelar dom så mycket skit skit skit?
Hur kommer dom undan med det?
Det kanske inte är meningen att vi som faktiskt lyssnar på bra musik ska titta på Mtv men nu gör jag det iaf.
Kanske för att ja inte kan får in ztv, om det nu är bättre..
Nu är det "fuzz". Vad det nu betyder, jag förmodar att fuzz ska spela rock men det enda jag hör är metal.
Kan ingen på mtv bara spela bra rock? det blir så jobbigt när allt suger.
Det behöver inte vara jätte pretentiöst men det ska väl iaf gå att lyssna på!
Vafan, är det så svårt att gräva upp lite wolfmother, aerosmith, hellacopters, eller varför inte lite mötley crüe?
Är listan slut där? njää, white stripes någon? ozzy? Guns n roses? eagles of death metal? rolling stones? vafan arctic monkeys?!
Någonting annat än slayer!? jag tar fan hellre good charlotte än slayer! Ge mig någonting!
Nu spelar dom queens of the stone age, så kanske är det på bättringsvägen..
Ne, nu va det pajj, med nåt uselt band i studion..
tröttsamt! tröttsamt! tröttsamt!
Och visst ja inser att det är svårt att spela upp musikvideor när mestadels av allt som någonsin vart bra inom rock gjordes innan musikvideotiden.. Men något måste gå att gräva upp..
Att begära typ mc5 -shakin street är ju ett mission impossible. jag förstår det!
Men att kategorisera in avril lavigne, tokio hotel och fall out boy som rock är ju pinsamt och det förstår mtv, så dom gör ett program som heter fuzz som bara ska spela rock, sen bjuder dom in orvar för att styra upp det och låter honom gå loss på skitig metal a la 40årskris och för långt hår. NEJ!
Ge mig något att digga till..
Idag vaknade jag av blackstreet ft. slash - the fix. Jag är inte mycket för blackstreet men jag tänkte att det va otippat av mtv att spela den låten mitt på ljusa dagen och blev lite upprymd över att höra något annat än fergie - bog boys don't cry för omväxlingsskull.. Sen uppenbarade sig orvar i rutan och dödade den glädjen med slayer. TACK!
hejdå.
vin.
jag blir lite dramatisk ibland.
det är bara sån jag är.
försök det som ett charmigt drag.
Fick två baginbox av min ömma moder.
rött och vitt. så nu ska jag försvinna in en värld där bara salta pinnar och vin exicterar.
tack för mig! hej!
redbull/vodka talar bara sanning.
människor gör mig så besviken.
Jag förstår inte, kanske är det så att det bara är jag som gnäller eller så är jag en värdelös vän?
Vilket inte riktigt går ihop i min hjärna, men kanske, kanske är jag en sån där egocentrisk själupptagen människa utan att ens veta om det själv?
jag skulle vilja tro att jag har ganska god självinsikt, men det kanske bara är något jag inbillar mig. Kanske är det så att mina vänner tröttnade på min pessimistiska inställning till ehm, allt tillslut?
Kanske orkar inte folk lyssna på mitt gnäll om att allt suger?
Det vore helt förståligt, men jag har inte alltid varit sånhär,
en gång i tiden vill jag minnas en mycket naiv och lycklig tjej, kanske var det för att jag var blond på den tiden?
Har livet verkligen vart hårdare för mig än mina vänner?
Det tror jag inte, för mig känns det som att vi levt samma liv tillsammans så länge jag kan minnas.
Men det är klart, alla människor är ju olika.
Kanske har min familjs lögner om min barndom, hemliga syskon och pappa kommit ikapp mig nu?
För jag har aldrig riktigt brytt mig, inte riktigt tänkt på hur vriden jäkla familj jag egentligen har..
Utåt sett så ser vi nog ut som vilken svensson som helst, men alla hemligheter förtärde oss innifrån för många år sedan. Jag lärde mig vid tidig ålder på eget initiativ att det hålla saker hemligt, för det finns alltid en anledning till att saker är hemliga, och om alla låtsas som ett en stora rosa elefanten mitt i rummet inte exicterar så kanske den försvinner helt.
Sen när man kommer upp i tonåren så klagar dom på att jag håller inne med för mycket saker, att jag måste prata med någon om allt. pfht!
Kanske skulle man tänkt på det innan man drog in mig i skiten..
Så jag tror att "han" hade rätt även denna gång, skitskalle, kanske känner folk att dom inte känner mig?
Har jag blivit så bra på att låtsas att saker inte exicterar att jag uppfattas som en fasad av påhittad lycka?
Är jag så destruktiv att jag inte ber någon om hjälp för att jag gillar den där gnagande paniken som frodas i mig?
Hur kunde "han" vara så smart vid så ung ålder? Hur kunde "han" veta allt som tog mig år att förstå?
Det stör mig för kanske är det så tragiskt att "han" är den ända som någonsin känt mig, på riktigt..
Synd bara att jag inte hade någon aning om vem "han" var..
I år har jag skojjat bort allt, varför gör jag så? Utåt sett är allt ett skämt, men inom mig växet odjuret som numera är allt jag är, en tom människa utan något att ge..
Klart mina vänner ger upp, jag klandrar dom inte..
Jag vill bara inte sluta upp helt ensam, men förmodligen är det precis så det kommer blir.
För allt är ett test, "undra hur lång tid det tar innan hon hör av sig?"
"Undra hur lång tid det skulle ta för folk att märka att jag var borta om jag packade ihop allt imorn och flyttade?"
Det är inte snällt att testa sina vänner så, klart att dom sticker, vem vill hela tiden känna att man är under någon form av microskop som undersöker ens lojalitet hela tiden.. Jag hade också stuckit.
Så jag klandrar ingen, jag bara gnäller och lägger upp mina innersta tankar och livshistorier jag inte ens delat med de som står mig närmast på internet för vem som helst att läsa..
Jag förstår mig inte på mig själv..
redbull/vodka!
Jag förstår inte, kanske är det så att det bara är jag som gnäller eller så är jag en värdelös vän?
Vilket inte riktigt går ihop i min hjärna, men kanske, kanske är jag en sån där egocentrisk själupptagen människa utan att ens veta om det själv?
jag skulle vilja tro att jag har ganska god självinsikt, men det kanske bara är något jag inbillar mig. Kanske är det så att mina vänner tröttnade på min pessimistiska inställning till ehm, allt tillslut?
Kanske orkar inte folk lyssna på mitt gnäll om att allt suger?
Det vore helt förståligt, men jag har inte alltid varit sånhär,
en gång i tiden vill jag minnas en mycket naiv och lycklig tjej, kanske var det för att jag var blond på den tiden?
Har livet verkligen vart hårdare för mig än mina vänner?
Det tror jag inte, för mig känns det som att vi levt samma liv tillsammans så länge jag kan minnas.
Men det är klart, alla människor är ju olika.
Kanske har min familjs lögner om min barndom, hemliga syskon och pappa kommit ikapp mig nu?
För jag har aldrig riktigt brytt mig, inte riktigt tänkt på hur vriden jäkla familj jag egentligen har..
Utåt sett så ser vi nog ut som vilken svensson som helst, men alla hemligheter förtärde oss innifrån för många år sedan. Jag lärde mig vid tidig ålder på eget initiativ att det hålla saker hemligt, för det finns alltid en anledning till att saker är hemliga, och om alla låtsas som ett en stora rosa elefanten mitt i rummet inte exicterar så kanske den försvinner helt.
Sen när man kommer upp i tonåren så klagar dom på att jag håller inne med för mycket saker, att jag måste prata med någon om allt. pfht!
Kanske skulle man tänkt på det innan man drog in mig i skiten..
Så jag tror att "han" hade rätt även denna gång, skitskalle, kanske känner folk att dom inte känner mig?
Har jag blivit så bra på att låtsas att saker inte exicterar att jag uppfattas som en fasad av påhittad lycka?
Är jag så destruktiv att jag inte ber någon om hjälp för att jag gillar den där gnagande paniken som frodas i mig?
Hur kunde "han" vara så smart vid så ung ålder? Hur kunde "han" veta allt som tog mig år att förstå?
Det stör mig för kanske är det så tragiskt att "han" är den ända som någonsin känt mig, på riktigt..
Synd bara att jag inte hade någon aning om vem "han" var..
I år har jag skojjat bort allt, varför gör jag så? Utåt sett är allt ett skämt, men inom mig växet odjuret som numera är allt jag är, en tom människa utan något att ge..
Klart mina vänner ger upp, jag klandrar dom inte..
Jag vill bara inte sluta upp helt ensam, men förmodligen är det precis så det kommer blir.
För allt är ett test, "undra hur lång tid det tar innan hon hör av sig?"
"Undra hur lång tid det skulle ta för folk att märka att jag var borta om jag packade ihop allt imorn och flyttade?"
Det är inte snällt att testa sina vänner så, klart att dom sticker, vem vill hela tiden känna att man är under någon form av microskop som undersöker ens lojalitet hela tiden.. Jag hade också stuckit.
Så jag klandrar ingen, jag bara gnäller och lägger upp mina innersta tankar och livshistorier jag inte ens delat med de som står mig närmast på internet för vem som helst att läsa..
Jag förstår mig inte på mig själv..
redbull/vodka!
Amy Winhouse.
Tittar lite halvhjärtat på EMA och ibland blir jag så trött på Amy Winehouse, hon är sjukt cool (bortsett från eyelinern) har helt grym röst och skriver helt fantastiska låtar men hon måste fan styra upp sig.
Hon fick en artist choice award och gick upp på scen för att tacka, gungade en stund mumlade något för sig själv sa tack, gungade lite till och gick av scen.. va?
Sen uppträder hon och glömmer bort varannat ord, lyckas ändå göra sin grej och lallar bort orden hon inte kan komma ihåg men hjälp, jag kunde inte ens titta på henne, vilsen är det enda ordet som klär henne just nu..
Det är synd tycker jag, kan nån ge amy lite assistans?
Vad sägs som lite skyltar så hon kan läsa innantill eller varför inte ett starkt ljus som hon kan fokusera blicken på, iaf när hon är på scen inför massa människor..
vem bryr sig om hon är smuttsig, blodig och för tääskig när hon går omkring på världens gator eller under en konsert på en krog nånstans i ett hörn men under music awards kan väl nån hjälpa henne att inte se helt förstörd ut?
Jag gillar Amy hursomhelst, tycker bara det är synd att hon "urfokus".
Men åandrasidan, vem bryr sig om vad jag tycker?
Do the D.A.N.C.E
mozarella macka.
Såja, då var det dags för morans 40års fest ikväll!
Egentligen borde jag ha duschat torkat håret och börjat platta det men istället har jag ätit bästa bakismaten i historien.
- ciabattabröd med mozarella, tomat, färsk basilika, citronpeppar och vinäger.
Bästa bästa bästa mackan!
Jag skiter nog i håret, är för bakis. Bestämde mig för att bli riktigt full igår och ohoj vad jag lyckades!
Ikväll blir sådär, eftersom alla bangade i sista sekund.
Ensam är stark? haha, ajo!
Jag är jätte sen, har jätte bråttom, jåtte.. orkar inte lyfta mig... inte..
"devil's wiseass smile"
Jag är mitt upp i att läsa Nikki Sixx bok Heroin diaries. Mycket bra..
Läste precis om hur en tjej sög av honom och började efteråt att gråta och tackade..?
va? haha. Jag undrar verkligen vilka dessa tjejerna är..
Har vart inne på detta spåret förr i min gamla blogg medan ja läste the dirt lustigt nog.
Är tjejer smartare nu för tiden? Jag kan inte namnge en enda tjej som skulle vara så mycket av en starfucker att hon gråter av lycka efter lite sex med en jävla kille som råkar vara med i ett band..
Vem bryr sig liksom. Jag tänker ganska ofta på detta, grupies alltså..
Vart är dom egentligen? Finns dom fortfarande? Eller va det bara något som exciterade förr..?
Klart man kan tycka att det är kul att träffa någon som är med i ett band man gillar och att man kan få en iiten kick av det. Men måste man ligga med dom?
Det kanske är annorlunda för mig eftersom de flesta manliga artister jag gillar är antingen döda eller gamla..
Men jag har väldigt svårt att tro att jag hade legat med någon av dom även om jag växt upp då dom va unga o fräsha.
Vad tjejerna bara korkade eller sket dom i vilket?
Jag tänker bara att om jag låg med någon och killen efteråt ber mig fara o flyga, nej, föresten, det där skulle aldrig hända mig. Och inte för att jag är så åtråvärd (så egenkär är jag inte) utan för att jag är smart.
Äh jag vet inte vad min poäng var egentligen
Kanske kan jag bara inte förstå detta för att jag kommer från sverige, tjejer kanske är annorlunda i USA.
Det finns en ganska god chans att det är så, allt i USA är ju så mycket mer hypat än här..
Läskigt om den här teori stämmer, det betyder ju att USA hetsar upp alla stackars tonårstjejer så mycket att de tappar omdömmet.. Jag är hur som helst glad att jag har mitt omdömme kvar..
En annan sak som är intressant och som jag upptäckte när jag började läsa Heroin diaries är att jag haft helt fel om vad som får mig att falla för en viss typ killar..
Jag var helt övertygad om vilka drag en kille var tvungen att ha för att jag skulle bli intresserad..
Lusigt att man kan ha fel om sig själv så..
Eller ja kanske inte riktigt hade fel, jag hade nog bara inte satt fingret på det riktigt.
Innan trodde jag att jag bara gillade den dryga otrevliga sorten.
men så är inte fallet, och tur är väl det..
Wayne Isham skriver i boken "Nikki always had the devil's wiseass smile in his eyes"
Och det är precis det där som jag faller för.
Det är ingenting man själv vet om eller kan öva upp, vissa har det bara..
Man kan oxå kalla det för "pirate smile" men det är mest i blicken.
Den där blicken som säger jag är bäst i världen och alla andra kan dra åt helvete fast lite med glimten i ögat.
Lite som när ett barn har hittat på något hyss och känner sig riktigt nöjd men ingen har märkt det än.
Did that make sense?
Badboy syndromet suger verkligen, snälla killar är mycket coolare.
Men man kan inte ändra på vad som faller en i smaken. Det bara är vad det är.
Nu ska jag fortsätta läsa.
Imorgon kommer jag ångra detta inlägget men det som publiceras i min blogg stannar för alltid.
There's no going back.
Ofta folk läser min blogg ändå. det är som att ha en dagbok på internet ja skulle kunna skriva ner alla mina djupaste hemligheter här och ingen skulle få reda på dom ändå.
Kanske borde prova bara för att se?
adios.
politik
Tittade precis på en debatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och anledningen till att jag har så svårt att reletera till en "sida" blev ännu tydligare..
Mona sa vid många tillfällen "vi försöker arbeta på det" visst låter det märkligt..
"Vi försöker", att försöka arbeta, räknas det verkligen som att arbeta?
Det undrar jag, försöka arbeta..
Tänk om jag skulle komma till ett födelsedagkalas och säga att "jag försökte köpa en present" indirekt säger jag ju att jag har misslyckats med att köpa någonting..
Betyder försöka egentligen misslyckas?
Mona kunde sagt "vi arbetar" eller "vi vill arbeta" men istället valde hon ordet försöker..
Känns bara som ett fint sätt att säga att dom inte arbetar på vad det nu var för punkt som diskuterades..
Ibland tycker jag att politiker är riktigt dumma människor som gömmer sig bakom fina ord och teorier..
Frågan är om politikerna kommer ihåg hur det är att bara vara en vanlig människa..
Om jag inte missminner mig så betyder demokrati "folkstyre" men är det verkligen vi, folket, som styr?
Vi har valet att välja mellan olika gruppers teorier om hur vårt land skulle fungera bäst, är det verkligen folkstyre?
äh. politik är oändligt tråkigt och det finns inga svar.. alla har rätt till sin åsikt blablabla.. nu kommer ja inte kuna sova.. Tack!
tankar.
Kommer ni ihåg när man va yngre, hur lätt allt va?
Man tyckte "tonåren" va fruktansvärt jobbiga när man gick igenom dom, men var dom verkligen det?
Nej, iallafall inte för mig.
Jag var som bäst när jag var 14, 15 och 16 år.
Det va mycket sorg under dom åren men samtidigt var jag en ganska obekymrad tonåring.
Jag brydde mig inte om va folk tyckte. Och nej, inte bara som man säger, jag gjorde verkligen inte det.
Som ung, (yngre) var jag aldrig den tjejen som hetsade upp sig över saker, nu hetsar jag upp mig över allt.
Skit, varför kan man inte va som förr. Har livet pajjat mig?
Jag önskar att jag bara kunde släppa mina hämningar.
Jag önskar att jag kunde skita i allt och bara leva.
Det gör jag aldrig, varför måste jag alltid vara så ansvarsfull?
Varför måste jag alltid tänka en extra gång innan jag gör något...?
Okej, om sanningen ska fram så tänker jag kanske igenomsaker iallafall tio gånger innan jag gör det.
Jag är som en besatt, alltid nervös över att saker ska bli fel.
Vilket resulterar i att jag inte är mig själv.
Jag är så rädd att framstå som dum, när blev jag såhär osäker?
Åh, detta är en enda soppa av tankar.
Ibland kan jag bli så avundsjuk på människor som bara gör som dom vill och inte bryr sig om.
Det värsta är att det är den typen av människor, eller i synnerhet tjejer som jag ogillar.
Jag är en sån hycklare, det är ju världens klyscha, man hatar det i andra som man själv önskar man hade.
Pinsamt. Fast nu när jag tänker efter kanske det inte är så ändå..
Kanske är det bara så att jag önskar att jag var mer som dom och ogillar mig själv för att jag inte kan vara det?
Det är iofs ännu värre, när jag va yngre gillade jag verkligen mig själv.
Jag vet helt nöjd med vem jag var, jag försökte inte, anstängde mig inte och ville inte vara någon annan än den jag var. Frågan är nu bara, vem är jag nu?
Någonstans mellan barn och vuxen, inte tonåring.. ung kanske?
Ung låter unifär lika tråkig som det är, ska det inte vara kul att vara ung?
Eller ändras gränsen mellan vuxen äldre och ung när man åldras?
istället blir man äldre och pratar om när man var yngre.
Jag vill inte bli en sån person som bara ser tillbaka, sorgligt nog är jag nog redan det.
När ska jag lära mig att leva i nuet...
Jag tror alltid att om jag bara ändrar på detta, eller om detta händer eller om jag gör såhär så ska allt bli grymt.
Måste sluta tänka, måste sluta tro att saker kommer bli något annat "om jag bara.."
Sömn.
Hej!
igen.
Okej, jag är fortfarande vaken, såklart.
Kan ju aldrig slita mig från datorn.
Behöver få ur mig lite frustration.
GAAAAAH!
sjukt moget av mig, var det inte?
Känner mig lite bortgjord, som att det var ett skämt..
Väldigt otippat om det var på riktigt.
Det var iaf inte jag som började, det är huvudsaken..
Men ändå, lite konstig känsla.
Hata msn, internet, sms.
Varför kan folk inte bara prata öga mot öga och iallafall låtsas som att vi är normala människor.
Allt detta skrivande förstör. Det blir så krystat.
Det är krystat. Man tänker liksom en extra gång innan man skickar iväg nåt man skrivit.
Men man tänker inte alltid (aldrig) innan man säger något.
Det är det som gör det så äkta, många gånger jobbigt men det är ändå på riktigt.
Inte på låtsas som så mycket annat.
Undrar om dom har kul på nef nu.
Gned till mig gratis taxi ikväll, (IGEN) förstår inte hur jag lyckas.
Taxichafförer och dörrvakter, det är den typen av människor som charmas av mig.
Intressant när man tänker på det.
Jag vet inte vad det är jag utstrålar, kanske tror dom bara att jag vill ligga?
Det spelar mig faktiskt ingen roll, får jag åka taxi gratis så är jag nöjd.
Såja, ännu ett meningslöst inlägg för er som läser att läsa.
hej!
